Rummet

Jag har ett rum.

Inte bara i mitt hjärta (för det är tomt nu).

Jag har ett annat speciellt rum,

i mitt hus.

Ett ”gammalt” rum.

Som jag kallar bibliotek.

Där har du din stol,

din egna speciella Emmastol.

Den du tyckte så mycket om.

Den är din mamma!

Den har blivit min mammastol nu.

Jag sitter en stund i soffan i samma rum varje kväll,

för att hålla dig sällskap

Prata lite,

minnas mycket,

dela min dag med dig.

Ibland får jag svar,

och kan somna tryggt

Ibland finns du inte här.

Det gör mig orolig,

en liten stund.

Sen förstår jag att du är hos pappa.

Han behöver dig mest nu!

Vi andra kan vänta.

För han behöver dig mamma,

han behöver dig så innerligt!

Jag med....

men jag är stor flicka nu,

och kan vänta lite.

Snart.... 

har du mera tid för mig.

Jag ser fram emot det.

Älskade mamma!
//Suz