tisdag 30 oktober 2012

Mamma!!
Det går inte en endaste dag utan att jag tänker på dig, utan att jag vill ringa dig, behöver prata med dig!
Jag behöver tanka lite "jagbehövsochärviktig" det där som du var så himla bra på!
Du peppade och fick en att känna sig viktig och värdefull!!
Varje dag när jag kommer från jobbet lyfter jag luren för att ringa dig...sen minns jag...du finns inte här i vårt liv längre.
Det är så svårt att förstå.....
Jag älskar dig så enormt mycket mamma!
En dag ska vi ses igen och jag längtar tills dess!!
Vår låt...

http://www.youtube.com/watch?v=iCaPno7QChY

onsdag 23 november 2011

Idag är det din dag


Mer än 8 månader sedan!
Ibland känns det som igår och ibland som en hel evighet!
Jag saknar dig så otroligt mycket mamma!
Idag fyller du år och jag kan inte ringa dig och gratta.
Jag tände i stället ett ljus vid din stol och satt där en stund, kommer sitta där hela kvällen för att hålla dig sällskap.
Sniffar på din sjal som fortfarande luktar du.
Livet är så tomt utan dig mamma!
Jag längtar tills vi ses igen!

måndag 12 september 2011

Drömmar

Häromdagen vaknade jag och hade drömt om dig igen mamma!
Jag drömde att du gick bort...
Sen visade det sig att det inte var så utan du var bara väldigt trött och vart inlagd på sjukhuset.
Så kom du hem igen och pappa sa att vi skulle låta dig vila så vi fick inte gå in i ditt rum.
Men vi sov i ett angränsande rum
Så en morgon såg jag att du var vaken...jag kikade in och du mötte min blick.
Du sa "Stackars dig!!" "STACKARS dig!!"
Jag sa att det är okey mamma...nu är du ju tillbaka igen! Och kramade dig innerligt och länge!!

Var det en sanndröm??


måndag 5 september 2011

Saknaden tar all energi

Mamma!!
Jag saknar dig så otroligt gränslöst!!
Det är inte samma sak här utan dig!!
Jag har ingen att anförtro mig åt...skvallra med, skratta med så som bara vi kunde göra!
Ingen som peppar mig..ger mig glädje...som står upp för mig när jag deppar ihop eller tvivlar på mig själv!
Syster A sa att bra ord....ingen som "tankar" mig...så är det mamma!!
Vi har ingen som tankar oss med goda och bra ord!!
Ingen som får oss på bättre humör eller kommer på andra tankar när vi blir deppiga!!
Ingen kunde...INGEN kunde/kan så som du få en att känna sig viktigt...värdig...betydelsefull!!
Du ingöt mod och förhoppning.....även om man tvivlade gav du oss mod...en tanke om framtiden...att allt bara kan bli bättre!!
Du kunde verkligen styrka mig!!

Här finns ingen som kan peppa som du!!
Vad gör jag nu??

Kom hem igen snälla mamma!!
Jag klarar mig inte utan dig!!





torsdag 1 september 2011

Ja må hon leva..eller inte

Det är första gången du inte grattar mig på min födelsedag mamma!
Många, massor fler än vad det brukar vara har grattat mig och jag är enormt tacksam över det men...
känns så tomt.....inte för att jag vill minnas att jag blir ett år äldre utan för att du alltid kom ihåg!!!
Och nu har du inte hört av dig som du brukar!

Jag beklagade alltid min nya ålder och du sa alltid att  "Var du glad för att du kan lägga ännu ett fantastiskt år bakom dig och kunna se fram emot en massa nya!"

Men....det finns ingen glädje längre mamma!
Saknar dig så!!
Längtar tills vi ses igen!!
Älskar dig massa!!
Kram





lördag 20 augusti 2011

Lilla mamsingen

Hej mamma!
Saknar dig så otroligt gränslöst så orden räcker inte till!!

Tog ju den gula sjalen med mig hem och din lilla väska.
Hängde sjalen över din Emmafotölj och ställde väskan i den.
Sjalen luktade bara sköljmedel......hade hoppats att den skulle lukta mamma!

Sniffar på sjalen varje dag när jag går förbi, tar upp den, knöglar till den och sätter den under näsan och bara andas... och idag luktade den DU!!!
En blandning av mammadoft, brunkräm och rent!!
Jag är så glad för att du varit här och spridit lite mammadoft!!

Nu törs jag inte lukta så mycket....jag vill inte slösa...jag vill ha doften kvar väldigt länge!

Ser du hur tom din stol är mamma!!
Kom hem igen snälla du!
Jag saknar dig så!
Du är min bästa vän!!
Älskar dig mamma!!

söndag 14 augusti 2011

Önskar inte denna dagen kommit!

Det började med att jag vaknade långt innan solen gick upp med en kraftig oroskänsla i magen.
Den blev bara värre och värre så jag gick upp och satte på kaffe.
Läste lite nyheter men snart övergick oroskänslan i ren panikkänsla!
Jag visste varför.....idag skulle vi till mamma & pappa för att rensa ut mammas kläder.
De mest ologiska och konstiga tankar flög genom mitt huvud...
"Vi kan ju inte ta bort hennes kläder för då har hon inget när hon kommer tillbaka!!"
"Mamma kommer bli jättearg om vi plockar bort allting!"
"Vad ska hon ha sen då....då får vi köpa nytt allting!"
"Hon kommer bli jätteledsen och undra vad vi håller på med!"

Det var ju tvunget att göras förr eller senare och eftersom pappsingen bett om det ett antal gånger och sagt att nu är det dags var det inte mycket att göra.

Aldrig har väl bilresan till pappa varit så lång.....
Aldrig har jag funderat så mycket och försökt leta anledningar till att åka hem igen och skjuta upp det hela!

**********************************

När vi sen stod där i mammas garderober och plockade med kläderna kom alla minnen och tankar och det var så oerhört svårt och gjorde så otroligt ont i hjärtat!!
Att vi skulle stå där och välja ut och bort bland mammas fina kläder!!!!
Vad skulle skänkas dit eller dit...vad skulle kastas...vad skulle någon annan ha!!
Så overkligt och så underligt och så....kaosartat i både hjärnan och hjärtat!!
Kläder som var fulla av mammadoft, mammakärlek och minnen!!
Jag ville att ALLT skulle vara kvar som det var!!!

Det var svårt och tungt och jag fick stänga av allt och lite till....trycka på off-knappen helt enkelt!
Gjorde mig kall och tom och tömde hjärnan & hjärta från allt vad känslor och tankar hette!
För min egen skull....för pappas skull...för syskons skull!
Jag den minsta måste vara stark....för mammas skull!

Allt kom nu ikväll när jag kommit hem!
Jag bara föll handlöst i saknaden och gråter tårar jag trodde var slut!
Det känns inte alls bra och jag orkar inte skriva mycket mera!

*****************************

Jag minns när jag var ung och sa till dig mamma att jag skulle gå bort före er....det vart inte så men jag försvann den dagen du lämnade oss!
Det känns som jag inte har någon glädje till livet kvar!
Det finns liksom ingen mening längre med någonting!
Jag bara väntar ut tiden......låter den gå.. för jag vet att du blir arg på människor som ger upp när det finns så mycket kvar!
Och du om någon borde veta....när till och med läkarna sa att det var ett rent mirakel att du var så pigg och rörlig och levde så länge trots dina sjukdomar!
Du kämpade på mer än du behövde!
Kämpade för alla svaga i samhället trots att du egentligen inte orkade själv!
Du stod upp och talade för alla som hade det svårt!

Jag orkar inte vara lika positiv som dig mamma, jag orkar inte ta strid för andra idag (knappt för mig själv längre), jag orkar knappt andas utan dig!
Men för din skull och för mina älskade barn ska jag kämpa på.
Jag hoppas det dröjer väääääldigt länge innan de får uppleva samma sak!!

Kanske det mattas så småningom...eller att man lär sig leva med ett trasigt hjärta och den svåra saknaden??

Älskar dig och saknar dig så gränslöst mycket!!!!
Vet att du är här och vakar och tar hand om oss alla!!
Vi som är mammas alla små kycklingar/(ankungar)..


måndag 11 juli 2011

4 månader, 1 vecka och 2 dagar


Idag har det gått 4 månader, 1 vecka och två dagar.
När jag gick genom rummet du tyckte så mycket om i lördags morse ser jag att klockan pappa köpte till mig hade stannat på 03.46.
Betyder just den tiden någonting?
Var det då…?
Jag letar tecken överallt just nu.

Dina ord ringer i mina öron....när jag inte visste när du kunde komma hit, när jag kunde ta ledigt...då sa du "Ja det blir väl aldrig mer!"...och det vart det ju inte....
Varför tog jag inte bara ledigt en vecka då??
Varför skulle jag bestämt vänta till sommaren för jag tänkte att vi kunde vara ute och så??
Varför sköt jag upp det???

Mamma, ibland är det så svårt att bara andas, att få tillräckligt med luft. 
Jag känner att jag måste hålla tillbaka, får inte bryta ihop, måste vara lugn och klara detta…..för alla andras skull. 
För pappas skull! 
Men mest av allt vill jag bara falla ihop, skrika, gråta, vara tre år igen och du SKA ta hand om mig mamma! 

Men jag gråter ibland…när jag är själv…på nätter och kvällar…när det går, när ingen ser och hör. 
Men jag vet inte hur länge jag orkar, orkar hålla ihop.  

Idag har det gått 4 månader, 1 vecka och 2 dagar sen du lämnade oss. 
Tiden har gått alldeles för fort när jag tänker efter samtidigt som det känns som allt hände igår!   
Man överlever på något konstigt vis, överlever det som borde vara omöjligt att överleva.
Man tvingas ta en dag i taget...en sekund i taget.
Man tvingar sig att härda ut, att bara låta stunderna av en gigantisk depressiv sorg skölja över en som en fruktansvärd ocean inombords för att sen kunde hämta en gnutta luft för att komma vidare ett steg till.

Jag älskar dig så mamma och tänker på dig varje sekund! 
Värken i mitt hjärta tar aldrig slut! 
Saknaden äter upp mig inifrån.   
Den är förfärligt mamma!! 

När ses vi igen??


fredag 8 juli 2011

Motigt

Idag var vi med pappa på bouppteckningen.
Kändes jättefel för mig.
Sitta där och lyssna på vad ni har för skulder och tillgångar...nej jag stängde öronen.
Jag visste inte att det var så...trodde bara vi skulle skriva under några papper och sen var det klart.
Det här var ju nåt som var mellan pappa och dig.
Nåja nu är det gjort och jag vet vad en bouppteckning innebär!

Sen gick vi systrar lite på stan och handlade lite.
Som vanligt ser jag massor som handlar om dig och som jag vill köpa till dig.

Kanske ska göra en "mammalåda" där jag samlar allt och som jag kan ta med mig då vi ses sen??

Pappa uppskattade mycket att vi kom men vart nog lika glad när vi åkte igen :)
Tror han tycker det är lite stojjigt när vi är där allihop...fast trivsamt...men jobbigt...ja du vet.
Så i dag var en mammadag igen....en tung mammadag.

Den obefintliga sömnen spelar säkert en stor roll med.

Pappa sover också sämre än någonsin...kan du inte vara med honom på kvällarna och hålla honom i handen så han får somna tryggt och få den sömn han så väl behöver för att klara den tuffa vardagen??
Vet att ni pratar på kvällarna men stanna kvar lite hos honom mamma, så han får ro!

Just ro är någonting vi alla saknar tror jag.
Man drömmer, tänker, minns , saknar, gråter!
Du är oerhört saknad mamma!!
Tänker på dig varje dag och vill bara att du kommer tillbaka!
Du är min mamma, min allra allra bästa vän och den som förstår mig bäst!
Jag är så ensam utan dig mamma!!

Glömde ta med mig hjärtat jag gjort till dig som jag ska sätta i minneslunden....vi kom aldrig dit idag så jag tar det nästa gång.
Tills vidare står det hos dig i biblioteket på bordet vid din fotölj.
Älskar dig över allt i universum och tillbaka!!
Saknar dig gränslöst!!

onsdag 6 juli 2011

Smärta

När går det över??
När mattas det??
Saknar dig så gränslöst mamma....
Jag behöver dig!!!!