Igår hade vi ett oväder utan dess like över oss så jag valde att inte ringa pappa.
Det kändes oerhört märkligt att inte tala med honom men jag är jätterädd för blixt och dunder så jag valde mellan pest och kolera.
När det lugnat ner sig var klockan väldigt mycket så jag kunde inte ringa hem då utan ställde mig i duschen i stället.
Vattnet hann inte mer än slås på så kom mamma och tyckte det var illa att jag inte ringt hem.
Jag sa: Men Mamma du är ju lika rädd du för åskan och att tala i telefonen då!
M: Ja men du vet att han inte mår bra nu!
S: Men vad skulle jag gjort?? Jag ringer i morgon!
M: Han behöver prata med dig det vet du och jag är så orolig nu för han mår verkligen inte bra!
S: Jag vet Mamma, men jag ringer honom i morgon! Jag kan omöjligt ringa nu när klockan är över elva på kvällen! Då skrämmer jag slag på honom mamma!
M: Jaja bara du ringer i morgon då! Han är dålig nu och du måste hålla koll!
Sen sa hon en del mera som jag inte vill återge här.
Hon är så söt mamma, även i himlen är hon så mån om alla och oroar sig!!
Älskar dig massor mamma!!
Saknar dig mer än mest!!
PS, Jag ringde Pappsingen idag!
hej suz. tack för din kommentar. jag vill beklaga att du minst din mamma nyligen, verkar det som. jag kan säga att det blir bättre, men att det är väldigt svårt nu. bara du har någon där som du kan luta dig mot ibland. man klarar sig inte utan stöd. kram / felicia
SvaraRaderahej
SvaraRaderaja, det kommer att gå över. saknaden kommer aldrig att försvinna, men de kommer att lätta. saknaden kanske blossar fram när det händer något, eller något säger något, och det får dig att minnas din mamma, om du förstår vad du menar. men det kommer bli bättre. prata om henne, stöd dig mot någon/några för att ta dig igenom det. det blir bättre :)